Vet ej hur jag skall börja..

Vet inte hur jag skall börja .
Men det är ca 4 år sedan, levde jag ihop med en människa som ljög för mig . Han hade behov att känna sig omtyckt, tydligen, hade massa konstiga och hemliga kontakter med olika tjejer, per mail, msn, och telefon kontakter.Hittade olika nr i mobilen jag hittade gömd, i hans bil i handsfacket. Konversationslogger på dator från en mail adress som han undangömt. myspys@hotmail.com.Där hittade jag saker som stod t.ex. nu kommer hon hem.Kommer ut när hon ej är hemma.. sexprat mm.Visade han det.Pratade även med killen till ena tjejen hon bodde i Karlskoga.Och tjejen i Eskilstuna sa inte så mycket. Och det fanns säkert mer tjejer .Då anklagade han mig för att han inte fick ha tjejkompisar.Det var inte det jag gjorde, men varför gömma och ljuga. Jag har killkompisar, men aldrig gömt mobil eller mail.Samtidigt som han sa jag älskar dig, vill du gifta dig.En dag när han kom från ett ”kurs” som hade varit i typ 1 vecka,Frågade jag han rakt ut ”-älskar du mig?”Han kunde inte svara, så jag sa jag flyttar. Sagt och gjort jag packade mina saker, mådde så dåligt så jag fick ta kontakt med läkare, gick på samtalsterapi och gick ner i vikt och blev sjukskriven.Och då älskade jag dig. Men dom känslorna i dag är borta ..Hann knappt flytta ut förens han hade en ny donna i Kumla, som var så förstående och skulle hjälpa han, Jag hade ju förstört hans hus, massa hål i väggarna, fick lova att göra slut på sin lön för att fixa till det .Tog inte lång tid innan, han började ”terrorisera mig” vet inte hur jag skall kunna förklara på ett annat sätt. Nya tjejen var väl inte riktigt som han tänkt sig .Vi började umgås igen. Men bara som vänner, sa till han att jag älskar inte dej, jag lovar inget .. Han sa till andra att vi var tillsammans. Och jag sa att det ej va sant … Många gånger fick jag ha en dåres försvarstal för att förklara.. jag var ju dum mot han.. han som är så snäll och trevlig..Sedan har allt bara blivit värre och värre.Han skulle ha full kontroll på mig sov hos mig fast jag jobba, klev in hur som helst .. ringde och kollade ..Ja allt man kan tänka sig . detta på gick under ca 3 års tid.Massor med mail. Och sms .. om olika saker.. o att jag är stark och måste hjälpa.Att jag har förstört hans hem. och att han inte klarade sig utan mig Men sedan ca 6 månader tillbaka har jag blivit lurad. Förnedrad, och krängt av honom som lovat ”guld och gröna skogar”. Friat och lovat ständig trohet .Men i stället har han sårat mig så mycket att jag själv har tappat tron på människor .Vet inte ens om jag kan tro på mig själv längre .Jag har aldrig lovat han något mer än att jag skall försöka vara vän. Och då menar jag försöka.Och nu har jag hittat en jag vill vara med, men som sagt så vet jag ju inte om jag törs tro på någon pga. av alla lögner jag fått under så lång tidHan som sårat mig har erkänt allt för mig nu, och jag har sagt inte en lögn till jag vill veta av.Och allt är sant som jag hela tiden har befarat.. men pga. att han själv nu blivit sårad kom sanningen fram.Och jag har kluvna känslor .. vill hjälpa men i nästa andetag vill jag be han dra åt helvete.Kommer någonsin mitt förtroende för han någonsin tillbaka.?? Vet ej Kan man ljuga en gång så kan man ljuga igen.Lögnerna är så många så han kanske inte själv vet vad som är sanning eller lögn.Har sedan några månader bett han ta kontakt med en psykolog .. Men även där ljög han, kan ju ej få hjälp om man fortsätter ljuga.Ingen medicin i världen kan ju då hjälpa..Har ej gjort något annat i ca 3 år eller mer än funnits där, ställt upp och hjälpt och detta är tacken..Sedan nu är jag lika djävla dum och utsätter mej för detta igen .. Har aldrig fått höra att man är bra på något, utan man har bara varit gnällig och annat ..Presenterade mig själv som hembiträde när folk kom.Men Tjejerna han varit med dom har varit duktiga på allt ..Matlagning , sålda plast byttor med mera.. vilken merit.. Han har nu varit här hos mig i 1 vecka .. stöttat hjälpt, pratat timmar igenom..natt som dag .Har kanske själv nu förstört mitt ”nya” förhållande, vill bara att han skall bita i det ”sura äpplet ” och låta min nya komma ner och få umgås med mig, dricka en kopp kaffe, men ack… han vill ej se denna ”nya” .Anklagat han att det är den nya som skall såra mig.. Skall sparka benen av han … Men vem har sårat mig ??? Men själv skall han få leva sitt liv.. men sin ”kära” .. Jo och hur slutade det ?? jo i total katastrof…med många inblandade..


Aggressiv kvinna bet sjuksköterska i låret
ALLMÄNT/KOPPARBERG Publicerad: 2009-03-23 18:22
I helgen gjorde sig en kvinna i Kopparberg skyldig till ett flertal brott.
Det började med att hon tappade besinningen och gav sig på det par där hon bodde tillfälligt. Två fall av misshandel och två olaga hot blev resultatet av det utbrottet.Polis tillkallades och när hon skulle gripas spottade hon en polisman i ansiktet. Förgripelse mot tjänsteman kallas sådant.Innan hon kunde placeras i polisbilen krävdes ett visst mått av muskelstyrka hos patrullen, eftersom kvinnan gjorde vad hon kunde för att inte hamna i baksätet. För det är hon nu misstänkt för våldsamt motstånd. Patrullen tog kvinnan till lasarettet i Lindesberg eftersom de bedömde att hon behövde vård. Där gav hon sig på en sköterska. Denne fick ett bett i låret samt en spark på axeln.
Hoppas han förstår att han har ljugit för alla och då menar jag alla..
Har tyvärr ej sparat alla mail och sms..men detta är några få …
16 sept 2007 fick jag detta :Och då hade han varit med henne från kumla… Jag älskar dig mer än något annat på denna jord. Du är det finaste som finns. Jag saknar dig något så ofantligt när jag inte är hos dig. Jag trivs verkligen tillsammans med dig. Önskar jag kunde vrida tiden tillbaka och veta det jag vet nu. Men det går inte. Jag kan bara hoppas o be för att du älskar mig o att det blir vi två fullt ut igen. Jag törs knappt tänka på motsatsen för det gör för ont i mitt bröst. Det blir en stor klump där som gör att jag knappt kan andas. Jag ser ett liv med dig. Vill leva ett liv med dig o ingen annan. Där jag kan ändra mig på det som behövs bara du talar om vad det är.
Din för evigt och jag menar verkligen det.
Min tanke: ja du .. och det vill du åter igen att jag skall tro på ..



17 sept 2008:Redan här hade han henne från Flen på sidan om … midsommar träffades dom .. Hej.05,30 Ger upp att sova nu. snurrat o försökt hela natten. somnat o drömt o vaknat dyngsvett efter bara högst en halvtimme. bara drömt om dig. Saknat dig, drömt mardrömmar som jag inte kan styra om dig o Jocke. drömt om att så fort du får tillfälle så träffar du honom o så är jag verkligen historia. Jag vet inte varför just Jocke. Men nån skillnad är det med honom mot dina andra killkompisar. Nått som gör mig orolig. Jag älskar dig och reagerar så då jag vill det ska vara du o jag. Inte han o du. Antingen är han en jättebra kompis som du pratar om allt med eller så är det nått mer. Men inget jag har nått med att göra egentligen eftersom du inte lovat mig nått. Vill bara du ska förstå varför jag reagerar när han ringer sms:ar osv. Och det är mitt problem som jag verkligen jobbar med för att sluta reagera så. Funderade länge över om jag skulle berätta men kände att jag måste så du förstår varför jag reagerar och att jag jobbar med mig själv för att sluta göra det. Det är så mycket jag skulle vilja säga men som aldrig blir sagt. Det är som att det låser sig för mig när jag ska prata om vissa saker med dig och jag kan inte formulera mig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och skulle du inte vilja ha mig nu så kommer du alltid ha en plats där tills kanske en dag att du vill om jag fortfarande lever då. jag vet att det är du o ingen annan och det gör att jag aldrig kommer att ta någon annan till mitt hjärta igen än dig. På nått sätt är det som att blivit upplyst, troende eller vad man ska kalla det. Som en blixt så vet man bara.Jag hoppas o vill att vi kommer fortsätta länge som vi gör nu och jag ska försöka att inte tjata. ställa på dig och reagera. Du ska veta att jag verkligen försöker låta bli det. Men ibland känns det som att man måste få ur sig vissa saker. Nu har jag pratat av mig och det är lugnt för min del igen. Tog en timme att skriva detta. Satt länge nu o funderade om jag skulle skicka det. Hur du kommer reagera osv. men gör jag det inte så vet du ju inget om det så jag skickar det. Kommer ha ågren för det istället. Ska duscha nu sen väcka sonen o åka till jobbet. Kommer ned på lunchen. puss Kram.
Min tanke: varför fundera.. han är ju död.. Det var aldrig vi. Träffades eller sågs på några crusingar.. En kram det va allt.. Men vad görde du i Flen med henne???? Vad det vid denna tidpunkt du började rota i mina säng kläder?



12 sep 2008:
Jag funderade lite varför jag var avog till att låna ut bilen. Och kom fram till att det är inget speciellt riktat mot dig/er. Ni får gärna låna bilen. Det är bara det att just nu så mår jag inte bra och det känns det som att jag ska ställa upp på alla till 200 %. hjälpa alla. låna ut saker hit o dit. En borrmaskien här. en grej där osv. göra si o göra så både på jobb o hemvärn. och när jag ställer upp så känns det som att alla bara kräver mer och inte är nöjda. Ingen tackar o visar att den uppskattar det man gör. och då känner jag mig utnyttjad och utanför. Samt jag känner mig skitsliten. ingen ork. Kroppen värker. klumpen i magen blir bara större. och det känns som att man kämpar bara för att ta sig upp på mornarna. Känns som att allt jag behöver göra åt mig själv osv. bara läggs åt sidan och att det bara växer. och jag får panik för att jag inte hinner med det som ska göras hemma. att jag inte räcker till. och när jag är hemma och har tid så orkar jag inte ta tag i det som måste göras. och sen råkade det liksom falla ut när det gällde bilen.. förlåt. kände mig extra utanför. ni får låna bilen. inga problem. Ska lägga mig nu. försöka sova nån timme innan jag ska upp. men svårt somna här hemma. man bara ligger o funderar på vad man borde gjort. vad som skulle behöva göras. ska i alla fall försöka köra in veden på söndag. skulle behövt måla fönster med då samt slipa bort rosten på golfen. gjort storstädning inne. fler månader sedan det ens dammsögs här. måste tvätta med på söndag. skulle lagat motorsågen. delarna har legat på bänken sedan i våras. måste även leta upp fler burkar att hälla upp lingonsylten i på söndag. men i vanlig ordning blir det väl inget gjort.. för man vet inte riktigt eller orkar ta tag i nått. Eller att nån kommer och vill man ska göra nått åt dem, som man gör för att annars blir de sura och jag kan inte säga nej. Men veden bara måste in på söndag. Men då regnar det väl så det skiter sig. längtar längtar tills allt är gjort och man kan sätta sig en fredagkväll och verkligen slappna av och känna att man kan sluta fundera. ville bara tala om hur jag känner mig. förklara varför det blev så dumt kring bilen. Har hamnat i nån ond spiral vad gäller allt även ekonomin och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den just nu. Just när man är som tröttast så.... kan man nästan önska att man inte levde för det känns som att sista lilla biten energi är slut. att man kunde lägga sig o somna o inte vakna. man orkar inte kämpa längre. Man vet att man bara vaknar till ännu en dag för att kämpa. Hoppas du är med på hur jag känner mig, varför det blev så dumt och att ni får låna bilen utan några som helst problem. Orken tar slut o då blir jag vrång fast det inte finns anledning. Förlåt

Min tanke Hoppsan ville ej hon från Flen vara med han ???? Vad skall du kämpa med? Hur du/ni skall kunna ljuga mer för mig ??? så att ni kunna få träffas och knulla , för jag ville ju inte ..

7 nov 2008:
Det har avrt så mycket att göra länge och sen nu när det inte är så mycket o man inte vet vad man ska göra . man är van att ha fullt hela tiden. då blir jag att må dåligt. blir skitstressad. kan inte stressa ned. det är som ett vakum. hade velat prata ikväll med dig. kännt att du lyssnat. allting bara jävlas. jobbet är skit, alla bara tjatar o gnäller men gör inget själva. klättrar på väggarna hemma här då det inte finns nått att göra. dvs kan inte varva ned. kan inte tänka en tanke genom fullt ut. jag är så trött. sen mmitt i allt så krånglar bilhelvetet med. måsta kost apå ny vajer o tanklock. tanklocket säkert för att jag vart för stresad när jag tankade sist. glömmer saker konbstant nu. hade så gärna velat sitta med dig bara prata ivkäll. pratat av mig jobb. hemvärn. allt mellan himmel o jord. varvat ned. det har inget med att du var hos kompisar o skulle köra åt dem. det hade inte spelat nån roll vem det än var. jag hade verkligen behövt prata ikväll. jag visar väl inte utåt kankse hur jag mår. uppspedad o stressad till max. Det är skitsvårt själv att stressa ned. jag har säkert fulat ut mig ikväll genom att vara irriterad superstressad. vrång. osv. sen blev det inte mycket bättre av att bilen krånglade. även tanklocket. det krävs så lite jus tnu för at tjag ska stressa över kanten o det blir fel. försöker bara på nått vis dig att se hur taskigt jag mår. Hur mycket jag behöver lite stöd just nu. ett öra som lyssnar. sköms att tala om hur mycket jag behöver dig att lysna på mig. vill nite be om att du ska lyssna jag är ju den som ska avra till för alla. stötta alla känns det som. ska inte visa mig svag. skäms för att tala om med ord o be om hjölp. vill hellre att man ser at tjag mår dpligt o frågar hur det är. du är den enda som jag kan berätta hur det verkligen är för som jag vet verkligen känner mig. Den enda som jag vill prata med. var nte arg på mig snälla. just nu rår jag inte för allt känns det som.. klarar inte bita ihop längre o hålla tillbaka stresskänslorna. jag har väl säker ttagit på mig för mycket hela tiden o sen nu när det släpper så....... säger igen. snälla avr inte arg. jag är skitledsne. vore inte sonen här sp skulle jag sätta mig grina. vet inte varför mest för att allt känns avra åt helvete för att jag har inte grepp om sake ro ting. inte tiden planerad vad soms ak göras. osv..... vet bara att snart så orkar jag inte. känns avrje dag när man går till jobbet att man bara vill sova sova istället. på jobbet på eftermiddagarna är jag så trött att ögonen svider. sen när man kommer därifrån släpper det. nån gång när dui har tid.... o jag känner för det kan vi väl sätta oss prata lite
Mina tankar :
Vart tog hon från Flen vägen som skulle hjälpa dej , med alla dina bekymmer med mig…Du som bara älskade mig .. Var hon ej sugen på dej ???? Eller hade hon flera och hann inte med dej ?
25 jan 2009:Nu bor hon där uppe i princip.Jag vill bara säga ..... Du har vart min trygghet under lång tid. Saknar den tryggheten nu när hela värden är i obalans för mig. saknar dig. Saknar göra saker ofta tillsammans med dig. Det känns och har kännts som hemma hos dig. Och jag är vilsen just nu men jag vet att jag måste bli trygg i mig själv. Bli hemma hemma. Hitta mig själv. Men det är inte så lätt och ibland faller man hårt. tack för att du lyssnade igår o vi pratade. Det kändes jättebra. är på bättre humör idag. Att jag älskar dig ska inte få förstöra vår vänskap. För det sista jag vill är att mista dig som vän.
Min tanke… kan man leva umgås bo knulla med någon annan när manälskar någon som han säger att han gör.Tydligen
29 jan 2009:
Önskar att du kunde komma på att du kände för mig. Att du kunde hitta det du en gång kännt för mig. Att du gav mig en chans att visa att vi kan vara tillsammans utan att jag äter upp dig. Att vi då från början gjorde upp hur det ska funka. att vi kunde lägga det jobbiga som vart bakom oss. Men ha det i åtanke så att det inte blir så igen.Vet att jag ligger på just nu. försöker inte att göra det. men måste få ur mig hur jag ser på allt. Har kanske en känsla att om jag backar o inte säger det. så kanske du tror att jag inte känner som jag gör. Kommer för din skull att försöka låta bli att prata med dig så ofta om vad jag känner. För att jag vill inte att du ska bli pressad och stöta bort mig. Jag vill vara vän med dig. är inte arg. bara väldigt ledsen över att allt är som det är och att jag saknar dig nått så fruktansvärt. Önskar nått kunde göra så att du gav mig en kram och sade att nu är allt bra. Jag lovar att jag skulle göra mer än allt för dig. för att du ska bli lycklig med mig. Du, dina döttrar,min son är det som är viktigast i mitt liv. allt annat är egentligen oviktigt. Du är den jag vill leva med resten av mitt liv och jag vet att det är så. har tänkt funderat kännt efter analyserat länge och jag kommer bara fram till det hela tiden. Jag älskar dig.
Min tanke.. nu vet du att jag har en annan .. då skall du förstöra fast hon är där.. nu är du ju ej själv, hon är ju så duktig..Sålt plast byttor för …. Kr. Nu kan du ju knulla helt öppet, behöver ju inte ljuga längre… vad är det nu som är fel ??
2 feb 2009:
Hej min vän.Skulle velat prata med dig öga mot öga men jag glömmer saker då. Därför har jag skrivit ett bifogat brev hur jag ser på mitt liv till dig. För att du ska veta hur jag ser på allt. Jag fikar gärna nån kväll/dag med dig sen och har ju lovat med att kika på telefonen och hårdisken. Kommer även gärna ned på luncherna när det är ok som vi pratade om förut. Ps ! lämnar vovvarna i morrn bitti Tisdag mellan c:a 8-8.30 och kommer sen på onsdag att åka ned vid c:a 9.30 12.00 och 14.30 tar sen hem dem . lämnar dem sen på torsdag morgon igen c:a 8-8.30.Bifogat dokument :
Hej Annelie.
Skriver då jag har lättare att förklara då än att prata just nu.
Jag vet inte hur det är med saker o ting o kanske gör inte du det heller framåt. Ingen vet framtiden. Jag har ett visst hopp att du kanske nån gång hittar känslan för mig igen. Men vet att jag inte ska bygga mitt liv på att så sker. Jag önskar dig lyckan oavsett vad som sker. Jag har funderat över mitt liv och kommit fram till följande:Jag måste bli stark i mig själv. Hitta lugnet o tryggheten i mig själv.. Hitta glädjen. Ser på alla saker på ett annat sätt nu. Vill i alla fall göra det. Och är på god väg. Måste ta till mig att nytt är inte farligt. Och att man växer som människa. Måste få bort alla hjärnspöken och funderingar där jag bara gör mig själv illa. Måste börja göra saker. Träffa nytt folk. Göra nya saker osv.Det jag vill ha i mitt liv är :
* sonen. Dina döttrar, farbror , Far. * Vänner och bekanta, släkt, börja träffa dem, skaffa nya vänner o bekanta vilket jag börjat med. * Klubben och cruisingarna. * Jobb ev. nytt jobb. * ev. Hemvärnet. Funderar faktiskt på att lägga av. Eller ta en paus.* Jakt o fiske. Ta upp det igen o börja. * Göra nya saker * Och viktigast. Dig Annelie, först o främst som min bästa vän och sen vet ju ingen vad framtiden har med sig. Jag vill du ska veta att du kan prata med mig om allt du vill. Jag vill finnas som stöd om du faller. Min axel finns alltid. Be mig gärna om hjälp med saker. Jag vill även kunna be dig om hjälp med saker ibland. Kanske inte alltid jag kan eller du, men vill gärna finnas för dig. Jag vill att du o jag tillsammans hjälps åt att bygga på vår vänskap och gör det bästa av den, för den är viktig för mig och jag hoppas att den är det för dig med vilket jag tror. Just nu känns det lite som att vi inte riktigt har hittat formerna för att umgås. Det svajar lite eller så är det bara jag som känner så. Men vi måste hjälpas åt med det o bägge ta initiativ till att umgås. Och det ger sig själv även med tiden. Om det nu skulle bli så att det nån gång kanske blir vi igen så vet du dels att du har mitt hjärta och som du alltid kommer att ha. Men även att jag har funderat och lärt mig. Att jag inte får kväva dig. Att vi måste vara lite mer spontana. Hitta på kul saker att göra både tillsammans och var för sig. Hjälpas åt att hitta en balans som vi trivs med. Jag vet att det nu skulle fungera mellan oss nu på det viset bara känslorna är ömsesidiga. Bara vi hjälps åt och pratar och lyssnar. Inte tar varandra för givet. Jag är säker vi skulle kunna hitta lyckan om vi hjälps åt. Jag kommer alltid att finnas och vill aldrig förlora kontakt och vänskap med dig. Vill umgås med dig, Du o jag bara eller tillsammans med Dina döttrar eller med vänner fika. göra saker. Hitta på nya saker att göra. Äta tillsammans, ta nån öl osv. och åka på cruisingar osv. Skulle det bli så att du av olika skäl inte kan umgås eller vill. Så ska du veta att jag kommer att finnas där den dag du vill o kan det.Man vet ju aldrig heller vad framtiden har med sig. Kanske träffar jag nån annan nångång men det kommer nog ta mycket lång tid innan jag tillåter mig göra det. Jag älskar dig så mycket. Och den kommer i så fall aldrig att få ta din plats i mitt hjärta och jag kommer alltid att vara din vän som jag umgås med även om jag skulle träffa nån annan. Och även om jag nån gång skulle träffa nån annan kommer jag, om du vill ha mig då att följa mitt hjärta och välja dig trots den andra.Såhär ser jag på mitt liv. Och har bestämt mig för att inte pressa dig mer i detta mer. Hoppas jag bara klarar att göra det. Ville bara förklara hur jag ser på allt en gång för alla. Då jag måste sluta gräva ned mig nu. Skicka ett svar så jag vet du läst detta. Räcker med att du säger ”läst brevet”. om du inte vill kommentera.
Kom du ihåg att jag ringde , frågade om du va själv och kunna prata du sa ja. Men hon och dottern var där..
5 mars skickade jag :jag har en fråga..Vet att jag har sagt att vi skulle sätta punkt på tjafset, men när började du och hon att prata eller maila varandra? Lånade din mail för att skicka över en sak på min telia mail..Hittade då bilder på Henne sedan den 18 augusti...Sorry det va inte meningen att kolla. Ville bara skicka över en sak..Är inte sur eller något men fick för mig att du sa att ni fick hjälp med eran kontakt av hon jag inte vet vad hon heter ... Och att det va runt när vi va på resa med min son och hans tjej ..
Då fick jag svar av han :
Vet vi pratade i morse men vill förtydliga. Har alltid pratat lite med en person från o till under åren när jag haft funderingar. mått dåligt osv. Sen gick hon i väggen och då fick jag hennes nummer. Och det fick jag under sensommaren nån gång. Vi tog en kontakt och tyckte att det var bra att se vem man pratade med så vi bytte foton men sen så pratade vi just inget mer än att vi höll kontakten förrns vid båtresan. Jag har skämts över att inte må bra och att jag var tvungen att ha nån att prata med och ville inte att du skulle tro att det var nått annat och därför har jag inte sagt nått. Fel av mig. Vet jag gjort fel och inte vart öppen och fört en rak dialog förut. men har lärt mig det nu. Verkar som att jag var tvungen att gå i botten för att förstå saker o ting. Sluta vara rädd för vad andra tycker o tänker.Där kom ännu en lögn … visste ej att midsommarn var sen sommaren
Sedan fick han 2 dockument av Mååna som han vidrabefodrade för att jag bad om det vill ej ha mer hemligheter …
Hej Mitt hjärta.
Du anar inte vad jag känner just nu en tomhet att vara utan dig en ånger och avsky för vad jag har utsatt dig för.I dig har jag hittat min soulmate och äntligen nån jag kan lita på du är den som får mig att vilja tänka framåt även om jag just nu inte kan ta det till mig du är den som har visat mig att jag är värd något men jag har inte vågat att ta det till mig för min rädsla att du då ska försvinna och lämna mig . Det som hände i fredags är för mig helt oförklarligt och jag kan inte förstå att det kunde hända att jag inte såg det själv utan bara klampade på som vanligt med tanken att det blir bra snart att det löser sig , Önskar bara jag hade varit stark nog att be om hjälp men jag vågade inte ville inte på nåt sätt tro att jag var så svag och dålig som jag faktiskt är just nu. Du anar inte vad som rör sig i huvudet på mig just nu den ångest den hjälplöshet som jag känner ”Jag som alltid är stark och klarar allt ” men nu klarar jag inte mer utan hjälp från vården och förhoppningsvis ett steg på väg i mitt nya liv.Det jag har gjort mot dig och hennes dotter och alla andra runt omkring kan inte göras ogjort det har hänt och jag har sån ångest över att jag som aldrig varit aggressiv mot någon tidigare har utsatt er för något så fruktansvärt, Er som jag tycker så otroligt mycket om, Jag hoppas nu att den utrednings som görs ska kunna visa att det finns nåt fel som gör att det blev såhär nåt som kan ge mig min självrespekt tillbaka mitt hopp står till det just nu och vet du jag tror att jag kommer att ha svårt att kunna umgås med människor om det inte kommer fram nåt som man kan ta på . Jag kommer ständigt att leva med den skräcken att det kan hända igen och det får det inte bara göra det får det inte.Jag älskar ju dig och kan inte få in i min hjärna att jag sårat och skadat dig så som jag har gjort det finns inget inom mig som kan få mig att förstå det inget som kan förlåta mig själv. Jag ville att det här skulle bli bra och att vi skulle kunna få vårt förhållande att fungera men jag vet inte vad som hände .Jag tror att jag har varit för upptagen av annat för att se till mig och hur jag egentligen har mått och med den kaos och oro om flytt lägenhet min dotter och son dig ja allt blev för mycket för mig just nu och jag såg det inte , Inte fören det var försent . du är min bästa vän och jag behöver dig nära mig nu känner att jag inte vet hur jag ska klara att ta mig igenom det här utan att kunna känna ditt stöd .Med dig vid min sida känns det som om det här kan funka att jag faktiskt kan starta om mitt liv och kanske bli en glad och lycklig människa som jag vill vara .Vara den tjej som jag egentligen är inte den patetiska människa som jag just nu känner mig som . Låta dig känna mig som jag är även om du känner mig rätt väl på vissa plan men det finns faktiskt en hel del bra saker till med mig även om jag förstår att du har svårt att tro det just nu.När jag tänker på allt som har hänt den sista tiden kan jag ändå inte låta bli att le lite det har ju faktiskt funnits stunder när allt har varit riktigt bra och vi har varit riktigt nära varandra och det känns ändå bra i all den kaos som just nu är.Och jag hoppas att du faktiskt kan känna det samma om du tänker på det som vi haft.Visst skulle jag önska att allt var som det var förut när det flöt på och vi hade det bra men det är inte mitt mål just nu visst önskar jag att vi var nära och tillsammans men just nu måste jag focusera på att börja må bättre och det kanske går hand i hand vad vet jag …………. Du är mitt hjärta och vad som än händer så kommer du alltid att ha en plats hos mig som vän eller älskade eller vad som, du har lyft mig när jag har behövt men du kan inte ta allt på dina axlar du har nog med att få ordning på dig själv men jag är dig evigt tacksam för att du lät mig lära känna dig och se att det finns människor som du . Du gav mig en anledning att leva vidare och du har räddat mig mer än du anar och det vill jag tacka dig för .När jag tänker på dig blir jag varm i hjärtat och jag gillar den känslan. Det är dig jag saknar vid min sida när jag inte kan sova saknar att känna dig nära mig, känna mig trygg i din famn för det är jag verkligen det inser jag nu även om jag tvivlat ibland som du vet .Du är en fantastisk människa och det tror jag fler ser även om du inte riktigt förstår det själv.Sträck på dig hjärtat och se framåt att det blir snart bättre den smärta som du känner just nu kommer att försvinna men jag hoppas att du en dag kan minnas mig och komma ihåg mig som något du tyckte om och inte bara som den hemska människa jag blev den där fredagen i ditt hus.Vill inte tappa kontakten vill ha dig i min närhet. Jag älskar dig och behöver dig
Puss och kram och en plats i mitt hjärta är din
2 bifogade brevet
Hej Vännen

Sitter just nu och lyssnar på Lasse Winnerbäck ”Om du lämnar mig nu ” lite likhet med dig har den faktiskt och på nått sätt kopplar jag ihop den och Sonja Alden ”Du är allt med dig.Dom två låtarna har jag på nåt sätt bundit till dig och jag kommer nog alltid att tänka på dig när jag hör dom.Minnen som för mig är väldigt speciella och som jag inte vill glömma . på nåt sätt så vet jag att det som hände drog oss ifrån varandra och jag undrar om det nån gång kommer att kunna gå att reparera .Har varit hos doktorn för en stund sen och det han sa fick mig att åtminstone kunna hoppas , hoppas att du ska kunna känna att det här var inte ditt fel och inte direkt mitt heller. Du ringde o frågade om blodsmittan……..Samtalet gjorde mig ledsen jag var så glad att det eventuellt fanns en förklaring till varför det som skett hände men du lät mest likgiltig Fan Fan Fan hur kunde det bli så här hur kunde det få hända Jag är så Ledsen och har tappat tron på mig själv totalt orkar inte ens tänka framåt min glädje över att ha fått det beskedet blev helt plötsligt till kaos inom mig för nånstans hoppades jag att du skulle tycka precis som jag att det var bra att hitta en anledning.Det känns som om jag tappat dig helt och din röst är full av kyla . Förstår att du har mycket med dig själv men nånstans hoppas jag att du ska kunna fundera på det jag sa och ta det till dig och se mig som den jag faktiskt är inte den galna kvinnan som du nu ser framför dig.Försök förstå mig precis som jag har försökt förstå dig och funnits vid din sida så länge för att du har behövt mig nu är det min tur att behöva dig , och jag vet inte om du finns där Vet inte om jag någonsin får se dig igen , vet inte om jag får se dig le igen , vet inte om jag får känna din närhet och allt det här gör mig förtvivlad för jag behöver dig som fan du fick ju mig att tro på mänskligheten igen och ta inte det ifrån mig snälla snälla låt mig få ha den känslan kvar inom mig låt mig få tro på dig!Funderade på om ”samtalspsykolog” kanske skulle ta och ringa min läkare och prata så att hon kunde förklara för dig och hennes dotter och dom andra vad som hänt men sen kände jag att det kanske inte är någon bra ide det vore att kliva in i ditt terratorium . Det bästa vore om du kunde komma hit och träffa lakaren och han kunde förklara för dig men jag vet att det är för mycket begärt Du just nu är jag förtvivlad och vet varken ut eller in jag saknar dig som fan och jag vill ha dig nära kunna få en kram och höra dig säga att du finns här för mig säga at du är min vän jag vill inte förlora dig vill ha dig i mitt liv vill inte känna den klump jag har i magen när jag tänker mig ett liv där inte du finns med på ett eller annat sätt.
Saknar dig Kram


Sedan får jag en förklaring .. Ett försök till självanalys av Han av han själv

Jag har suttit och funderat. Grubblat. Tänkt om nätterna. Försöker nedan skriva ned mina funderingar o tankar. Teorier, känslor, förklaringar kanske..
Detta är jag: En förvirrad människa som nu delvis ”hittat hem”.
Jag har aldrig kunnat trott, tagit till mig att det fanns någon/de som brydde sig. Att jag betydde något för någon. Det känns som att jag varit vilsen hela mitt liv. Sökt efter något som jag inte vetat vad. Aldrig tagit till mig det som vart bra. Alltid trott o känt mig ensam även om jag vart tillsammans med någon. Trots att allt vart bra. Aldrig kunnat ta till mig att den jag är tillsammans med verkligen tycker om mig, Då jag alltid känt mig ovärdig. Aldrig kunnat tro att jag verkligen var värd detta fina. Aldrig kunnat tro att någon verkligen kan tycka om mig som jag är.Aldrig kunnat ta till mig att det faktiskt finns den som älskar mig då jag aldrig tyckt om mig själv. Alltid hatat mig själv för saker som skett förr. Alltid straffat mig själv. Alltid dolt min innersta oro, otrygghet och aldrig kunnat öppna mig helt för den jag vart tillsammans med av rädsla för att förlora den.Alltid vart konflikträdd.Genom detta så har jag sökt något. Och jag vet inte vad egentligen… kanske en förståelse, bekräftelse. Jag har inte kunnat tro på det fina som funnits, så jag har förstört det genom att söka. Att ej förstå, att göra fel saker, att inte lyssna, att ljuga. Att inte uppskatta den jag vart tillsammans med.För att dölja att jag innerst inne vart så osäker, ensam, vilsen, otrygg och sen skämts för mina handlingar så har jag gjort saker och ljugit om dem. Skämts att gjort saker som jag egentligen inte velat göra men som jag ändå gjort. Det känns som att jag själv inte styrt mig själv riktigt. Kanske testat mig själv o mina känslor på fel sätt, sökt på fel sätt.Jag skulle redan när min bror tog livet av sig gått och fått hjälp för allt började då bli påtagligt. Men jag vet nu att det även finns många, många saker sedan jag var liten som påverkar mycket av detta. Att inte haft tryggheten. Att alltid tvingat mig själv vara utåt ”som alla vill” dvs. som JAG trott de vill jag ska vara. Levt med en mask. Alltid brytt mig så mycket om vad andra tycker o tänker för att själv klara mig o då Lars när vi var små vilket sen fortsatt för min del.När jag var liten, så för att allt skulle vara lugnt o man skulle slippa stryk eller att mor o far skulle bli osams och slåss över att jag eller brorsan ställt till med något. Eller att vi fick skulden. Så var jag tvungen att vara som de ville, dölja de misstag jag eller min bror gjorde. Och jag började redan då leva med en lögn om hur jag själv mådde och vad jag gjorde. När mor o far slogs o bråkade, så blev det oftast så att jag eller min bror fick skulden för bråket. Eller tog på oss skulden. Och att jag försökte få isär dem. Eller ringde till farbror som fick komma o hjälpa. Och jag skyddade min bror hela tiden.Även detta påverkar hur jag mår just nu genom den konflikt som blev hemma med Henne dvs. det fysiska våldet. Och att din dotter blev utsatt. Det är lite som att gå tillbaka när man var liten och hamna i en situation där Kanske därför jag tar på mig skulden för detta. Och sen är det är faktiskt mitt fel från början att överhuvudtaget det blev såhär.Vad jag förstår så enligt samtalspsykolog kommer konflikträdslan och att ”jag tror jag ska vara som jag tror alla vill” från den tiden.Jag kom även på nu att ”lögnen” även härrör därifrån till stor del. (kommer prata med samtalspsykolog om allt detta igen o allt övrigt)Sedan när jag gick i väggen för 10 år sedan då ignorerade jag allt. Bara jobbade på, för att glömma, för att dölja hur jag mådde. Sen nu när jag gjorde det igen. gick i väggen . Och fick hjälp så klarnar allt. Jag har när jag mått riktigt dåligt, jobbat hårdare. Sökt något och gjort fel saker för att jag inte velat visa den jag är tillsammans med mitt innersta. Sökt att dämpa oron o ångesten genom något annat. Sökt bekräftelse på så fel sätt. För att jag inte sett, kunnat tro eller tagit till mig att bekräftelsen/tryggheten redan fanns där. För att jag inte förstått detta. Framför allt nu när detta med Henne skedde. Men nu förstår jag att det verkligen finns de som bryr sig. Som finns där och för första gången i mitt liv känner jag mig inte ensam eller otrygg. Jag vet nu att oavsett vad som sker så är jag inte ensam. Det kommer alltid finnas de som bryr sig du/ni eller andra.. Jag har på nått sätt funnit den känslan och vetskapen om det jag alltid sökt genom att ni visade att ni fanns där när det verkligen behövdes. Och bara det är omvälvande. Och den tacksamhet jag känner finns det inga gränser för. Ni gav mig viljan att leva åter.Och jag är så fruktansvärt ledsen över att ha ljugit och sårat. Och jag vet nu att sanningen är bättre än lögnen även om den sårar. För lögnen sårar ännu mer.Jag mår fortfarande inte bra. Men jag mår dåligt av andra orsaker. Mest över att ha ljugit och sårat er som jag mest av allt aldrig velat såra..Men även över det som skedde hemma. Att jag som ska vara stark, får panik hemma just nu. Att jag reagerar som jag gör när jag kommer hem. Tankarna om vad som kunde hänt din dotter . Och tankarna över vad som hände henne. Sen känner jag mig besviken, lurad, ledsen, arg o en massa annat över att jag vart så godtrogen, lättlurad. Lurat mig själv.Har ångest över att ha dragit in alla i detta. Att utsatt Din dotter i första hand för fara. Ångest över att ha ljugit. Ångest över att ha gjort så fel.Sen är jag bekymrad över att jag själv inte vart rädd då, eller är rädd nu för min egen del utan mer känner det som att jag förtjänade detta o mer därtill. Att det inte hade spelat någon roll om hon satt kniven i mig för jag är inte rädd om mig själv på det viset längre.Sen är det många funderingar över mig själv. Varför jag ljugit, handlat som jag gjort och en del bitar faller på plats allt eftersom.Med ovanstående virriga ord försöker jag förklara mig som person och ev. kanske mina handlingar.Försöker förklara hur jag tror min barndom spelar in i det hela varför jag gjort som jag gjort/vart som jag vart. Dock är detta ingen ursäkt eller hel förklaring till allt. Mest en bild av hur jag som person kanske är. Och det ger mig en viss förståelse för mig själv hur jag är så jag kan förändra mig. Ändra negativt beteende för att i framtiden göra tvärtom och det blir positivt.Och att jag måste bryta det mönstret nu och öppna mig. Sluta ljuga osv. Och jag har hur många frågor till mig själv som snurrar mer än vad du har frågor tror jag.
Det känns som att jag vaknat upp ur något och plötsligt förstår stora delar om mig själv. Men saknar svar på många frågor än. Jag har aldrig medvetet velat såra dig. Aldrig velat göra dig illa.
Och jag har aldrig någonsin ljugit om mina känslor för dig.
Jag vill du ska veta att jag skulle ge mitt liv för dig och döttrar om det krävdes. Dels för att ni är underbara människor som har så många goda egenskaper som jag aldrig berömt er för utan bara tänkt. Dels för att ni är mina absolut närmast bästa vänner. Dels för att främst dina döttrar är så nära mig så jag känner att de skulle kunna vara mina döttrar.Och sist men inte minst för att du finns i mitt hjärta. Din och min vänskap är viktigast av allt och den vill jag inte förlora oavsett.Vad som sen händer i framtiden vet ingen. Om du o jag bara är vänner eller vad som sker.. Men en sak vet jag. Inga lögner, inga hemligheter mer och att jag måste vara sann mot mig själv och mina känslor.Kan skriva hur mycket som helst till men det får räcka nu för det känns nog virrigt ändå det jag skrivit. Men inget av ovanstående är osanning. Utan precis som jag känner o ser på allt.
Min tanke:Det är hela tiden Han som tänkt tyckt och skrivit ..Känner att någon gång är det faktiskt min tur..Men det saknas mycket, blir bara rörigt när jag försöker skriva ner allt.. Men han vet vad han har gjort sagt och tyckt.Men samtidigt vet han vad jag har stått någonstans ..Som vän inget annat .. hur mycket kan man kräva av någon ?
Han anklagat mig och misstänkt att jag varit med andra, fast vi ej varit tillsammans på detta sätt.Då tycker jag ej att han kan anklaga mej för något när han själv utsatt mig för allt detta .
Nu undrar jag vad han känner när han läser detta?Hur tänker han ?Fundera på detta ett tag så kommer mina frågor när jag känner mig mogen för det ..men va så säker på att dom kommer.
Sedan kom detta:Reflektioner och annat efter att pratat med Malle. Om hur jag är och kanske varför.
Det är heller ingen ursäkt, ingen önskan att bli förlåten.
Ska försöka med egna ord berätta delar av det som Malle och jag pratat om när det gäller mig som person.Enligt Malle så lär sig kroppen hur man ska agera när man är liten upp till 11-13 år i olika situationer. Och det inverkar på hela vårt liv hur vi gör. Hur vi reagerar, hur vi känner osv.Jag har alltid känt mig ensam innerst inne trots att jag vart tillsammans med någon. Även om mina känslor är/var starka för en personen.Jag har hela livet sökt efter något. Bekräftelse, uppskattning eller kalla det vad som helst . allt för att få bort känslan av ensamhet. Känslan av ensamhet som jag aldrig vågat visa någon eller tala om.Jag har aldrig kunnat tro på att det vart så bra när jag var tillsammans med någon. Alltid undermedvetet haft känslan av att inte kunna lita på att det skulle bestå.Jag har då på nått sätt sökt. När Britt-marie och jag gjorde slut så hade jag pratat med en tjej. Men aldrig träffat henne på det sättet förrns det var slut. När vi bodde tillsammans så pratade jag med några få tjejer. Men träffade aldrig någon av dem jag pratade med.Jag träffade Phija på det sättet först när vi flyttat isär.. Nu träffade jag Mååna utan att säga nått. Ljög. Träffade nog henne av samma anledning.Du o jag var ju inte tillsammans men ändå. Jag ljög om det hela. Jag var med henne trots att jag mer än allt ville ha dig. Sedan hände det som det blev och det var nån mening med det. Tror det var för att jag skulle inse en massa, massa saker som jag och Malle pratat om. Dvs att allt skulle koppla ihop sig. Jag fick en aha upplevelse i och med att detta hände.Ensamhetskänslan försvann då jag insåg jag att jag hittat det jag sökt efter när ni alla ställde upp. Jag insåg att detta med att bry sig om vad folk tycker o tänker inte spelar nån roll. Att det fanns människor som verkligen bryr sig oavsett. Rädslan för konflikter försvann även den till del. Och även behovet av att ljuga i och med allt ovanstående.En ganska otrolig känsla. Och det finns inte ord för hur den delen känns. Att jag kan bli hel. Det som gör otroligt ont är att ha sårat alla på vägen dit. Att jag inte förstått detta förut.Sen under de dagar vi pratat och jag har funderat så har mer och mer kopplat ihop sig. Sen när jag träffade Malle idag så föll många bitar på plats i allt vi pratat om där. Min barndom. Händelser under livet fram till nu. Detta för mig in på varför jag sökt prata med andra och nu träffade en annan. Varför jag kännt mig ensam. Varför jag ljugit. Varför jag vart konflikträdd.
Jag hoppas jag kan förklara nedan vad Malle och jag kommit fram till. Dvs. vad Malle säger till stor del är orsaken till att jag vart som jag vart.Det börjar när jag var liten. Mor o Far slogs. Bråkade mestadels om allt. Fick stryk så fort man gjorde nått fel. Och när man fick stryk för nått man inte gjort. Och sen så kom det fram att man inte gjort det så fick man inget förlåt. Jag kände redan då som liten att jag skulle ta ansvar för mig och för brorsan.Tog på mig saker han gjort för att skydda honom Eller ljög om att vi hade inte gjort nått för ofta kom de inte på oss. Därifrån kom lögnen för att slippa konflikter. Och en stor del av konflikträdslan.Slippa obehagliga saker. Det var lättare gömma o dölja än att få stryk. Och att vara som alla andra vill. Det blev viktigast att vara som alla ville.(man trodde de ville)Sen när man tyckte allt vara bra jul, semestrar osv. O vad det än var så hur bra vi än hade det. Så, rätt vad det var så blev det bråk, gap ,skrik. Därifrån kommer det att ta till sig, kunna lita på att det är bra.
Jag fick nog aldrig den omtanke som jag borde haft enligt Malle. Mor o far har aldrig funti för mig på det sättet. Det fanns aldrig nån som brydde sig om mig mer än att vi fick mat, skötte oss o hade rena kläder och förde en fin fasad utåt. Vi ”uppfostrades” Ingen lyssnade på mig eller brorsan. Jag fick lära mig att vara ensam vilket gjorde att jag många många nätter önskade att jag skulle dö. Grät mig till söms som liten. Och enligt Malle kan allt även ha haft påverkan på brorsan att han gjorde som han gjorde. För han var nog minst lika förvirrad som mig. Sen kraven från skolan. Alla höga krav han ställde på sig själv för att visa att han dög till.
Ensamhetskänslan kommer till stor del därifrån med.
Sen bekräftades det att allt skiter sig. Och ensamhetskänslan förstärktes när brorsan tog livet av sig. Och i samma veva gjorde den tjejen slut och jag mådde jättedåligt men fick ingen hjälp trots jag ville ha det. Och jag mådde jättedåligt och hade ingen. Samt visa hemma att man mådde dåligt, det gick inte. Det var inget man visade eller pratade om.På så sätt bekräftades det hela att hur bra det än är så skiter det sig. Det inverkar på hur jag agerat senare utan att jag själv tänkt på det. Förstått det. Alltid sökt bekräftelse trygghet, fast jag haft det. För att jag inte trott på det. Inte vågat tro på det. Fast jag har inte förstått detta förrns nu. Då såg jag inte det. Kanske därför du tyckte jag levde singel i vårt förhållande. Trots att jag under tider haft panik för att vara själv och pressat dig så har det aldrig bara vart för att slippa vara själv. Utan för att jag även känner det jag gör för dig. Men mixen var inget bra där jag gjorde så. Kanske en del förklaringar till varför jag gjort som jag gjorde. Varför jag ljög. Varför jag inte trott på det som vart bra. Varför jag sökt. I o med bråket hemma så kommer massor av tankar o bilder o funderingar upp sen jag var liten. Saker jag förträngt. Glömt. Saker kring brorsan. Saker jag gjort.

Jag skriver detta dels främst för min egen skull men även för att ni alla runt mig kanske eventuellt får en bakgrund. Håller på och landar och ska bygga ett ny värdegrund som det känns. Där jag inte känner mig ensam. Slutar ljuga för det finns ingen anledning längre och kommer aldrig bli nån heller. Jag måste bli jag. Och … det känns som att jag kommer att bli det. Den jag som jag verkligen är. Hoppas du vill lära känna mig igen och hjälpa mig att bli det. Sen så… har jag sårat och ljugit för er alla. Och jag känner mig som den lögnare jag är/vart. Samt det känns som att jag vart otrogen mot dig Annelie även om vi inte var tillsammans på det sättet även om jag ville det. Otrogen mot mig själv. Otrogen mot mina känslor. Är så jävla ledsen över allt detta. att jag vart så vilsen. Jag har massor att arbeta med. Massor att förändra. Massor att ha i huvudet. Men som vi pratade om Malle och jag. Nu och för all framtid kommer jag ha stora varningsklockor som ringer när jag är på väg fel. För jag vet jag gjort fel. Och varför jag gjort fel med tanke på ovanstående. När man har nått att ta på så är det lättare att förstå sig själv. Hur och varför man reagerar på ett viss sätt. Och man kan stoppa sig själv innan fel saker sker.Det känns som att jag på nått sätt är på väg in i ett nytt liv med en delvis annan värdegrund. En annan syn på mig själv.Men det är lång väg och jag mår verkligen skit stundtals . ångest för allt jag gjort. Som jag knappt kan förstå hur jag kunde göra nu. Ångest för det jag och Jeffe fick uppleva. Främst för hennes skull. Det är ganska lika som med brorsan och det är otroligt viktigt för mig att bidra till att Jennifer kommer må bra. Jag vill även verkligen bidra till att du gör det och även alla andra. Detta genom att jag ändrar mig. Att jag tar till mig detta. Kommer alla att bli att må bra igen och vi går starkare genom detta så kommer det att bidra till att jag förankrar nya synsätt, värderingar eller vad man nu ska kalla det.Jag är uppriktigt ledsen över allt som skett under alla år. Det känns nu som att när jag ser tillbaka på det jag gjort så är det med avsky. Hur jag kunde göra nått så……… Det gäller allt även detta med att pressat dig. Vill be om ursäkt och förlåt. Finns inte ord för hur fruktansvärt jag tycker det är att jag gjort så.När var första gången.Ja enligt henne så träffades vi första gången runt midsommar. Jag tror det var senare. Men har ingen koll på det när exakt det var , Minns faktiskt inte. Vi hade pratat en del på telefon och msn före.




Mina frågor:

Var det planerat:
Ja att träffas prata.
Hur kunna det bli så att ni knullade:
Hmm. Det bara blev så. Satt o pratade och plötsligt så…. Bara hände det. Tror vi bägge kände oss ensamma.
Hur många gånger (när):
En till några gånger i månaden tror jag. främst när jag var till länstyrelsen. Åkte oftast direkt från det till henne och sen hem hämtade simon. Sen kom hon upp någon gång när jag var själv hemma o du jobbade och jag inte hade simon.
Hur kunna du gömma det för mig: Genom att dels att du inte frågade var jag var/gjort. Sen att jag sade nån gång att det var heldag på länstyrelsen. En gång att jag skulle på hv möte. Att jag ringde fast hon var hos mig hemmifrån.
Vad har du sagt om mig till henne:Att jag älskade dig. Men att du bara ville vara vän med mig men att jag ville mer. samt att du kommit i klimakteriet och inte var intresserad av sex. Sen var det väl mest vardagligt som att när jag vart till dig så frågade hon mg hur det gick och vad du sagt. Och där sade jag inte allt. Utelämnade alltid saker som jag inte tyckte angick henne.
Vad har ni bestämt vad ni skulle säga till mig om jag kom på:Inget bestämt så förutom att hon var mitt stöd vilket hon var från början. Vi har pratat många timmar om hur jag mår o känner för dig.
Hur planerade ni era träffar:Lite i farten. Att vi kom överrens nån dag före att då skulle jag till länstyrelsen eller samma dag att då skulle jag vara hemma
Och Varför: Beror på sammanhanget: om det är varför vi planerade träffarna eller varför jag träffade henne. Varför jag träffade henne jadu…. Behövde prata med någon och sen tror jag att jag Kände mig ensam. Och det fanns nån där. Tror mitt andra brev förklarar detta bättre. Just då visste jag nog inte varför

Vilka fantastiska stunder: De stunder jag kommer ihåg är väl inga fantastiska så. Mer än att efter att grälat blivit sams och då vart nära varandra mentalt.
Har svårt minnas nått fantastiskt.
Vad har ni haft: Mest Tjafs som det känns nu. Och någon bra stund där vi bara varit har det väl vart men mestadels tjafs. Eller diskussioner om hur jag mått o kännt.
Ni måsta ju haft bra roligt åt mig: Nej. Det har vi inte. Inte ens funderat så. Jag har haft ågren många gånger gällande detta mot dig men ändå fortsatt. Precis som att det inte gick bryta mönstret. Mått skit många gånger för det.
Vad har ni för minnen: De minnen jag har är tjafset, bråket, att vi åkte på kryssning och tjafsade. Att jag satt i Flen hos henne o söp flera dar för att jag saknade dig så.Och att när jag var ledsen så fanns det någon som stöttade. Trodde jag.
Kan du förstå hur jag känner: Ja det tror jag jag kan. sviken. Sårad. Lurad. Arg, Ont i magen för att nån du velat lita på visade sig inte gå lita på. En känsla av hur ska man kunna lita på nån mer. En oro.
Och massor av frågetecken, massor…
Tror du kanske känner en massa som inte går att precisera. Saker det inte finns ord på.
Jag har svarat ärligt ovan.
Men det är svårt att minnas då det känns som att detta är en dimma som nått man glömt bort o ska komma ihåg. Som att hjärnarn kastat bort det för den vill inte ha det kvar.

Jag vill glömma henne och allt. Utom den lärdom den gett migSedan fick jag detta:
Godmorgon. jag vill innan jag åker till Malle 11.00 prata med dig. har knappt sovit natt. vaknat en massa , Haft så jävla ont och drömt mardrömmar. törs inte ta fler ipren.Jag vill då säga några saker strax innan jag åker och jag vill då att du ska lyssna. och ej kommentera eller avbryta. Hoppas det är ok för dig. Du behöver inte vara orolig för det är inga otrevligheter eller katastrofer.

Ska försöka tala om var jag står och hur jag ser på allt.Jag skulle så gärna vilja att det var vi. Att jag kunde få visa hur mycket jag ser upp till dig. Hur mycket du betyder för mig. Få göra dig glad, Vara tillsammans. Ha kul. Kunna ge en spontan kram o puss utan att tänka om jag får det. Vara ifrån varandra och ha vetskapen att det är vi två. Jag skulle ta det på ett annat sätt att du behöver vara själv. Jag tror allt skulle bli enklare på nått sätt. Mer naturligt att jag får chansen att bry mig mer. Visa att jag är omtänksam osv. Att vi pratar på ett annat sätt där vi diskuterar på ett annat vis hur vi ska träffas, vad vi ska göra osv.. Jag vill leva resten av mitt liv tillsammans med dig och visa att du verkligen har mig helt o fullt. Jag lärde mig min läxa.Önskar du kunde se det. Att du ville ge oss en riktig ärlig chans. Ge mig den chansen att visa detta. Att du ville ge dig chansen att hitta det du kände för mig igen. Och som jag tror finns nånstans i dig trots allt. Vet jag fick chansen förut. Men….. jag har ändrat mig till det bättre. Jag är attraherad av dig det vet du. Vill så gärna vara nära dig.Om det sen är så att det är en hemlis mellan dig o mig eller om alla ska veta har ingen betydelse. Det som är viktigt är att vi har varandra. Sen skiter jag i vad alla tror.Jag finns för dig. Om det så är bara som vän eller fullt ut. Vad du än vill. Både du o jag har drifter och skulle det vara så att du vill ha mig som vän o kk så är det helt ok med. Mitt hjärta tillhör dig o ingen annan. Kommer så vara. Jag vet att jag kan ge dig ett liv tillsammans med dig som är ärligt och rakt med samspel och där jag finns för oss. Ett liv där vi är spontana. Tar dag för dag. Lever. Eller vad vi nu vill det ska vara.
Vet det gått kort tid nu. Men vill du ska veta detta. Veta att jag är din nu o för all framtid. Kommer aldrig ,även om det inte blir du o jag, att bli tillsammans med någon annan. För då ljuger jag igen. Ljuger för mig själv o alla andra om vad jag känner. Är då hellre själv. Den kärlek jag känner till dig är så djup o äkta. Att inget kan ta dess plats. Jag ska inte ta upp detta igen. Utan försöka låta bli det tills du vill prata om det. Förlåt för att jag Älskar dig o vill ge dig ett bra liv tillsammans med mig.


När kärleken åkte hem kom detta mail 12 juli….

Hej.Jag föstår inte riktigt varför du är arg. När vi var i västerås så umgicks vi hela dagen. Kanske så pratade vi inta så mycket men det blev bara så eftersom varken du eller jag var på prathumör på dan. sen på kvällen såg jag aldrig att du gick utan jag blev förvånad när vi skulle åka att du åkte med de andra. Du säger att jag stod o pratade med Tony då och såg det men jag såg det aldrig att du gick. sedan sent på kvällen ringde jag o kollade med göran och då skulle han åka hem med er eftersom ni sov. så jag kollade att du kom hem.
Hela dagen ??? haha Du förvånad, jag var ju i vägen för dej , beklagade ju dej i telefonen, som vanligt så skulle du vara diskret… men det kan du ju ej vara.Du ringde till syrran och sa att hon skulle vara diskret , för din nya ”kärlek” var ju med dej nu … och jag sov ej när du ringde Göran, och du frågade ej om jag va med hem.. också skitsnack. Men den trevliga du är vill ju vara alla till lags, så då kommer lögnerna1. du har sagt helt klart att du inte älskar mig.Och nånstans till slut ramlade den faktan ned hos mig och då så valde jag att gå vidare.Lade undan det jag kände för dig.Du behöver ej lägga undan mej, utan kasta bort mig totalt. Ja jag har sagt många gånger under dessa år att jag ej älskar dej … Konstigt va???Det tycker ej jag om man tänker på hur en som du beter dig.. 2. enligt mig så är du min vän fortfarande. det är du som valt att säga att du inte är det längre. Jag vill fortfarande vara din vän.
Du vet att jag sa till dej om du ta kontakt med Mååna igen så kan du dra åt helvete.Du vet själv bäst vad du gjorde tisdagen den 30 juni, tex även tidigare kanske.. För att hjälpa henne.. stackarn trafikolycka och allt, klart snälla du måste hjälpa…Hoppas du även talat om sanningen för din nya ”kärlek” 3. det jag skrivt förut menar jag varenda ord då jag skrev det. så jag förstår inte varför du ironerar över det. Meningen att såra mig kanske.Genom att förlöjliga det jag skrivit och menar/menat av hela mitt hjärta.
Jag behöver ej förlöjliga dig för det gör du så jävla bra själv.. Med dina mms till din knullkompis som , du själv säger att du ej skall ha kontakt med, men ändå hjälper och sätter på, skall du ta tillbaka anmälan också.??? Inget har egentligen förändrats sedan förut mer än att du blev arg och valde att inte vara vän med mig längre.Och efter en utskällningen jag fick av dig där du talade om att jag inte var välkommen så... då håller jag mig undan.Jag vill vara din vän och vill inte ha en massa tjafs. Samt jag är skitledsen över att du tog avstånd.

Du Allt har förändrats, tror inte på ett jävla ord du har sagt kommer att säga.. En lögnare från början till slut är vad du är i mina ögon, sedan vad andra tycker skiter jag i. Jag krusar ej skit när jag kan skita själv.Får väl önska dej ett trevligt liv i fortsättningen, men kom aldrig och säg att jag aldrig ställt upp för dej . Men som du förstår är det slut med det.Och att du är ledsen är bara ditt eget jävla fel.. tänk på vad du säger och gör i fortsättningen. Väx upp.. ta ansvarJag hoppas du gör det du har lovat, prata med mina döttrar och tala om för dom vilken skitstövel du har varit.. men som vanligt är det ju bara fina ord från din sida.. Men dom kommer att få läsa detta .


Sedan undrar folk varför man aldrig är glad nu för tiden..Men jag lovar att nu kan även jag andas ut och kanske vara glad igen.. Slipper ta allt skit.. tex triangeldramor när det ej är jag som står för dom.. inga idiotförklaringar på hur det verkligen ligger till..

Jag skall leva mitt liv som jag vill nu...
Och jag vet vem som kommer att bli sur och arg , men det skiter jag totalt i....